I dagarna har jag börjat känna på de olika delarna av vår träning med väldigt oväntade men positiva resultat.
Redan innan Runa skulle paras så la jag träningen på hyllan. Jag blev rätt omotiverad att hålla igång och fortsätta att utveckla vår träning eftersom tävling kändes så långt borta. Dessutom var jag rätt säker på att hon under sin vila skulle tappa mycket och jag kan ärligt säga att jag tappade intresse för hundsport helt och hållet. Under vintern och våren så har jag tänkt mycket på hur oerhört tråkigt och tomt det varit utan en hobby jag var faktiskt orolig att jag skulle fortsätta känna så även när jag fått tillbaka Runa, men tack och lov var det inte alls så. Redan när jag var och hälsade på Runa hos uppfödaren så insåg jag hur mycket jag såg fram emot att få sätta igång igen. Att få lära in moment, analysera och diskutera olika modeller och sedan tillämpa det med tävling som kvitto. Det har nog varit nyttigt för mig att få lite distans till hundträning, Runa och vår träning; jag känner att jag i alla fall just nu har lättare att se helheten istället för att stirra mig blind på detaljer och bli alldeles för tävlingsfixerad (som leder till att vår träning blir väldigt monoton och tråkig).
Runa har visat att hon har många fina saker kvar, men också många delar där det kommer krävas att vi backar några steg. Något som jag hela tiden sagt att vi ska fokusera på i vår träning (men som aldrig blir av för att det inte funnits "tid" för sådant) är kedjor och ordförståelse. Runa har lätt för ljud och behöver träna kedjor, annars blir hon alldeles för het och frustrerad när belöningen inte kommer där hon förväntar sig. Att lyssna är inte heller hennes starka sida och hon går helst på synretning. Detta är våra absolut största problem i träningen, och kanske också våra "enda" problem, så detta är det vi kommer jobba med framöver. Sedan behöver vi färska upp stadga, rörelser mm men det är ju sådant som alltid kommer behöva underhållas så det hade jag räknat med att vi skulle behöva backa i.
Redan innan Runa skulle paras så la jag träningen på hyllan. Jag blev rätt omotiverad att hålla igång och fortsätta att utveckla vår träning eftersom tävling kändes så långt borta. Dessutom var jag rätt säker på att hon under sin vila skulle tappa mycket och jag kan ärligt säga att jag tappade intresse för hundsport helt och hållet. Under vintern och våren så har jag tänkt mycket på hur oerhört tråkigt och tomt det varit utan en hobby jag var faktiskt orolig att jag skulle fortsätta känna så även när jag fått tillbaka Runa, men tack och lov var det inte alls så. Redan när jag var och hälsade på Runa hos uppfödaren så insåg jag hur mycket jag såg fram emot att få sätta igång igen. Att få lära in moment, analysera och diskutera olika modeller och sedan tillämpa det med tävling som kvitto. Det har nog varit nyttigt för mig att få lite distans till hundträning, Runa och vår träning; jag känner att jag i alla fall just nu har lättare att se helheten istället för att stirra mig blind på detaljer och bli alldeles för tävlingsfixerad (som leder till att vår träning blir väldigt monoton och tråkig).
Runa har visat att hon har många fina saker kvar, men också många delar där det kommer krävas att vi backar några steg. Något som jag hela tiden sagt att vi ska fokusera på i vår träning (men som aldrig blir av för att det inte funnits "tid" för sådant) är kedjor och ordförståelse. Runa har lätt för ljud och behöver träna kedjor, annars blir hon alldeles för het och frustrerad när belöningen inte kommer där hon förväntar sig. Att lyssna är inte heller hennes starka sida och hon går helst på synretning. Detta är våra absolut största problem i träningen, och kanske också våra "enda" problem, så detta är det vi kommer jobba med framöver. Sedan behöver vi färska upp stadga, rörelser mm men det är ju sådant som alltid kommer behöva underhållas så det hade jag räknat med att vi skulle behöva backa i.
Jag kommer börja med att bygga små banor av "onödiga" kedjor. Alltså sådant där utförandet inte spelar så stor roll utan det viktigaste är att hon lyssnar. Här hoppas jag få in både uthålligheten och signalkontrollen och under dagens pass visade hon snabbt både hur mycket vi behöver det men också hur nyttigt det var.
Apportering, tryck och runda.
I början körde jag endast med två alternativ och utökade svårigheten genom att ställa upp framför ex apporten men kommendera tryck. Tanken är väl att när hon kan detta lite bättre sedan kunna träna kedjor som tex runda - sitt - tryck - apport m ingång - transport osv. Förhoppningsvis ska det inte bli för mycket för den lilla terrierhjärnan att hålla koll på och ska verkligen se till att skynda långsamt för att undvika att hon bara blir osäker.
I början körde jag endast med två alternativ och utökade svårigheten genom att ställa upp framför ex apporten men kommendera tryck. Tanken är väl att när hon kan detta lite bättre sedan kunna träna kedjor som tex runda - sitt - tryck - apport m ingång - transport osv. Förhoppningsvis ska det inte bli för mycket för den lilla terrierhjärnan att hålla koll på och ska verkligen se till att skynda långsamt för att undvika att hon bara blir osäker.