I dagarna har jag börjat känna på de olika delarna av vår träning med väldigt oväntade men positiva resultat. Redan innan Runa skulle paras så la jag träningen på hyllan. Jag blev rätt omotiverad att hålla igång och fortsätta att utveckla vår träning eftersom tävling kändes så långt borta. Dessutom var jag rätt säker på att hon under sin vila skulle tappa mycket och jag kan ärligt säga att jag tappade intresse för hundsport helt och hållet. Under vintern och våren så har jag tänkt mycket på hur oerhört tråkigt och tomt det varit utan en hobby jag var faktiskt orolig att jag skulle fortsätta känna så även när jag fått tillbaka Runa, men tack och lov var det inte alls så. Redan när jag var och hälsade på Runa hos uppfödaren så insåg jag hur mycket jag såg fram emot att få sätta igång igen. Att få lära in moment, analysera och diskutera olika modeller och sedan tillämpa det med tävling som kvitto. Det har nog varit nyttigt för mig att få lite distans till hundträning, Runa och vår träning; jag känner att jag i alla fall just nu har lättare att se helheten istället för att stirra mig blind på detaljer och bli alldeles för tävlingsfixerad (som leder till att vår träning blir väldigt monoton och tråkig). Runa har visat att hon har många fina saker kvar, men också många delar där det kommer krävas att vi backar några steg. Något som jag hela tiden sagt att vi ska fokusera på i vår träning (men som aldrig blir av för att det inte funnits "tid" för sådant) är kedjor och ordförståelse. Runa har lätt för ljud och behöver träna kedjor, annars blir hon alldeles för het och frustrerad när belöningen inte kommer där hon förväntar sig. Att lyssna är inte heller hennes starka sida och hon går helst på synretning. Detta är våra absolut största problem i träningen, och kanske också våra "enda" problem, så detta är det vi kommer jobba med framöver. Sedan behöver vi färska upp stadga, rörelser mm men det är ju sådant som alltid kommer behöva underhållas så det hade jag räknat med att vi skulle behöva backa i. Jag kommer börja med att bygga små banor av "onödiga" kedjor. Alltså sådant där utförandet inte spelar så stor roll utan det viktigaste är att hon lyssnar. Här hoppas jag få in både uthålligheten och signalkontrollen och under dagens pass visade hon snabbt både hur mycket vi behöver det men också hur nyttigt det var. Apportering, tryck och runda.
I början körde jag endast med två alternativ och utökade svårigheten genom att ställa upp framför ex apporten men kommendera tryck. Tanken är väl att när hon kan detta lite bättre sedan kunna träna kedjor som tex runda - sitt - tryck - apport m ingång - transport osv. Förhoppningsvis ska det inte bli för mycket för den lilla terrierhjärnan att hålla koll på och ska verkligen se till att skynda långsamt för att undvika att hon bara blir osäker. Nu har jag gått en lång period utan regelbundet bloggande. Anledningen har varit att jag inte haft något att skriva om eftersom att Runa bott hos uppfödaren de senaste 2 1/2 månaderna. Men jag saknar Runa, jag saknar hundträning och jag saknar att skriva om det här. Förra helgen var jag och Izabelle iväg och träffade de små liven. Vi bodde där över helgen och jag spenderade så mycket tid jag kunde tillsammans med valparna. De var då ca 6 veckor gamla och måste säga att jag ångrar att jag valde att inte ta en valp. Det är ett väldigt roligt gäng som kampar, pussas och biter i allt. De visade fina egenskaper och jag är säker på att de kommer bli hur häftiga som helst. Det var en brun hane jag fastnade speciellt för, en galen liten grabb som skulle fram och kampa med allt! Alla 5 valpar var tingade långt innan de föddes, om det inte vore för det så hade jag nog med stor sannolikhet tagit med mig en hem. Runa har varit en utmärkt mamma, tydligen den bästa Sussie (kennelmor) någonsin haft. Hon "nosduttade" alla valpar när hon kommit in från promenad och har hållit sig nära bebisarna hela tiden, vem kunde tro det om Runa liksom? Det var otroligt fint att få träffa henne igen och mötet vart väldigt känslosamt. När jag lämnade henne innan valparna var födda så tog hon det väldigt hårt men denna gång så gick det mycket smidigare enligt Sussie, vilket var en enorm lättnad. Nästa vecka kommer jag ÄNTLIGEN få hämta hem henne och jag är oerhört taggad på att sakta men säkert sätta igång henne, men först och främst måste jag se till att hon får tillbaka både fett och muskler. Radiotystnad i bloggen som ni kanske märker. Runa är hos uppfödaren med sina bebisar hos kennelmorsan så har inte så mycket att skriva om men får bilder och uppdateringar hela tiden om hur Runa sköter sig och om hur alla mår. Runa är tydligen en utmärkt mamma och räknar till och med valparna när hon varit borta från de. Valparna är nu 2 v och har precis öppnat ögonen. (Har ju inte ens skrivit om de, det blev iaf 2 tikar + 3 hanar. 3 blåa och 2 grizzly.) I slutet av maj ska jag äntligen få komma och träffa Runa å de små liven!!!! Tur att alla är tingade säger jag bara... Bloggen är rätt död just nu och det blir inte så mycket träning förutom fys under vardagar och spår på helger så har inte så mycket att skriva om. Men vi kör på och ser fram emot ljusare och varmare tider!
Runa och jag kom på delad 13e plats på årets lydnadsterrier 2013, tjoho! Nu blir det ett litet inlägg för att uppmärksamma Ralf som blev 6 år den 19/12 och Runa som blir 2 år idag!!!!
Tiden går så fort alltså, och jag tror inte jag behöver beskriva ännu en gång hur mycket dessa två betyder för mig. |