Idag la jag en apportstig på äng åt Runa. Spåret var ca 450 m lång, fick ligga i 30 minuter och i spåret låg sammanlagt 8 apporter. Spåret gick väl egentligen helt okej, hon markerade allt men på de första stod hon endast och stirrade och mot slutet la hon sig. Hon spårade i bra tempo dock lite okoncentrerad emellanåt. Egentligen borde jag vara nöjd, och det är jag ju typ, alla pinnar in och inga konstigheter men jag saknar när hon är sådär intensiv hon kan vara när man spårar i tex skog.
Innan löp så blir hon disträ, det har hon i alla fall blivit innan alla löp så det kan ju absolut vara en anledning till att hon har lite nonchalant attityd, dessutom är hon en hund som behöver ständiga utmaningar för att inte tröttna och 450 meter på äng är ju knappast en utmaning. Men jag hatar att bortförklara saker, men någonstans måste man ju ändå hitta en anledning till varför hundens prestation varierar, om det så är bristande motivation, löp eller att man helt enkelt gör det för svårt eller för enkelt för hunden. Dessutom velar jag hela tiden om hur jag vill att saker ska se ut, ibland tänker jag att "så länge alla pinnar kommer in så spelar det ju ingen roll hur hon spårar" medan jag ibland får för mig att Runa ska bli en IPOhund. Att hon inte lägger sig vid alla pinnar spelar ju egentligen ingen roll, så länge hon inte går över dom. Jag minns en tid för inte så länge sen när hon till och med vägrade markera burkar med godis för hon så gärna ville till slutet, jag glömmer alldeles för ofta att glädja mig åt de framsteg vi redan gjort. Jag tror att steg 1 i vår träning kan vara för mig att faktiskt bestämma mig för hur jag vill ha det, och sedan bestämt följa det, då borde ju träningen bli lite enklare tycker man ju.
Nog om spårfilosofi! Efteråt åkte vi till SSBK där det var agilitytävlingar. Runa fick köra pyttelite lydnad men det var så äckligt varmt och kvavt så istället köpte vi mat och kollade lite på agility och lät Ralf och Runa latja lite på planerna bakom stugan.
Vill passa på att gratta Pernilla med Fightingstar's Three Hearts som i helgen tog LPl och vann klassen på 191 poäng och ytterligare grattis till Ulrika med Rockamore Easy To Love som blev uppflyttade till elit spår!!
Borders kan!!
Innan löp så blir hon disträ, det har hon i alla fall blivit innan alla löp så det kan ju absolut vara en anledning till att hon har lite nonchalant attityd, dessutom är hon en hund som behöver ständiga utmaningar för att inte tröttna och 450 meter på äng är ju knappast en utmaning. Men jag hatar att bortförklara saker, men någonstans måste man ju ändå hitta en anledning till varför hundens prestation varierar, om det så är bristande motivation, löp eller att man helt enkelt gör det för svårt eller för enkelt för hunden. Dessutom velar jag hela tiden om hur jag vill att saker ska se ut, ibland tänker jag att "så länge alla pinnar kommer in så spelar det ju ingen roll hur hon spårar" medan jag ibland får för mig att Runa ska bli en IPOhund. Att hon inte lägger sig vid alla pinnar spelar ju egentligen ingen roll, så länge hon inte går över dom. Jag minns en tid för inte så länge sen när hon till och med vägrade markera burkar med godis för hon så gärna ville till slutet, jag glömmer alldeles för ofta att glädja mig åt de framsteg vi redan gjort. Jag tror att steg 1 i vår träning kan vara för mig att faktiskt bestämma mig för hur jag vill ha det, och sedan bestämt följa det, då borde ju träningen bli lite enklare tycker man ju.
Nog om spårfilosofi! Efteråt åkte vi till SSBK där det var agilitytävlingar. Runa fick köra pyttelite lydnad men det var så äckligt varmt och kvavt så istället köpte vi mat och kollade lite på agility och lät Ralf och Runa latja lite på planerna bakom stugan.
Vill passa på att gratta Pernilla med Fightingstar's Three Hearts som i helgen tog LPl och vann klassen på 191 poäng och ytterligare grattis till Ulrika med Rockamore Easy To Love som blev uppflyttade till elit spår!!
Borders kan!!