Förmiddagen spenderade vi på Haninge BK. På schemat stod stadga, stadga och återigen stadga och en kedja med linförighet + läggande + inkallning + ställande + apport + hopp + apport.
Vi började med stadga under stå och ligg med störning. Hon hade både fin signalkontroll, snabba utföranden och stadgan var det inga problem med what so ever. I kedjan körde jag långa pauser mellan moment för att få in att kunna sitta vid sidan och vara uppmärksam men ändå chilla innan det är dags för nästa grej. I kedjan gjorde hon alla rätt, var tyst och ja, det märks att hon ätit frukost innan och att det var rätt varm ute (hon blir ju rätt "seg" men det är absolut inget negativt i en kedja som hon kan så väl, utan det är precis vad vi behöver.)
Runa kan vara rätt svår att läsa när det kommer till just energinivå. Hemma är hon ibland så seg att jag bokstavligt talat får släpa henne i kopplet när vi ska gå ut och sedan kan det liksom vända på en femöring när vi kommer till klubben eller är i skogen - och då blir hon ett litet monster. Bra av-/påknapp? Ja, när det passar henne i alla fall, men ibland skulle det vara skönt att kunna få en litet hum av hur mycket hon kommer palla träningsmässigt innan man ger sig ut. Men som tur är så lär jag ju känna henne bättre och bättre för varje dag som går och förhoppningsvis kommer jag snart ha lärt mig hur jag bäst ska förbereda Runa så det gynnar oss både på träning och tävling. (Till exempel under en varm dag så är vila innan tävling och halvering av frukost/middag ett bra sätt att öka motivationen medan under en kallare dag så behöver hon inte alls den pushen i motivation, då blir det bara pannkaka.)
Efter lydnaden gick vi en promenad och hundarna fick bada och kyla av sig. På vägen hem åkte vi igenom ett industriområde och jag var ju bara tvungen att lägga ett hårt spår. Det blev typ ett appellspår på asfalt med upptag. Det gick över ett tågspår med totalt 3 vinklar, 1 föremål och några bitar godis, enligt runkeeper var spåret 470m långt. Det blåste riktigt rejält och på sista sträckan var det motvind hela vägen. Jag släppte på Runa direkt, det fick alltså inte ligga mer än 5 minuter och hon tog upp det fint men det märktes att hon tyckte det var svårt speciellt när det blåste in vittring från andra delar av spåret/godis. Men hon löste det fint trots att det tog henne ett tag men det viktigaste för mig är att hon, på egen hand, löser spåret och trots att det var kanske i det svåraste laget så behöver man ju faktiskt utmaningar ibland.
Vi började med stadga under stå och ligg med störning. Hon hade både fin signalkontroll, snabba utföranden och stadgan var det inga problem med what so ever. I kedjan körde jag långa pauser mellan moment för att få in att kunna sitta vid sidan och vara uppmärksam men ändå chilla innan det är dags för nästa grej. I kedjan gjorde hon alla rätt, var tyst och ja, det märks att hon ätit frukost innan och att det var rätt varm ute (hon blir ju rätt "seg" men det är absolut inget negativt i en kedja som hon kan så väl, utan det är precis vad vi behöver.)
Runa kan vara rätt svår att läsa när det kommer till just energinivå. Hemma är hon ibland så seg att jag bokstavligt talat får släpa henne i kopplet när vi ska gå ut och sedan kan det liksom vända på en femöring när vi kommer till klubben eller är i skogen - och då blir hon ett litet monster. Bra av-/påknapp? Ja, när det passar henne i alla fall, men ibland skulle det vara skönt att kunna få en litet hum av hur mycket hon kommer palla träningsmässigt innan man ger sig ut. Men som tur är så lär jag ju känna henne bättre och bättre för varje dag som går och förhoppningsvis kommer jag snart ha lärt mig hur jag bäst ska förbereda Runa så det gynnar oss både på träning och tävling. (Till exempel under en varm dag så är vila innan tävling och halvering av frukost/middag ett bra sätt att öka motivationen medan under en kallare dag så behöver hon inte alls den pushen i motivation, då blir det bara pannkaka.)
Efter lydnaden gick vi en promenad och hundarna fick bada och kyla av sig. På vägen hem åkte vi igenom ett industriområde och jag var ju bara tvungen att lägga ett hårt spår. Det blev typ ett appellspår på asfalt med upptag. Det gick över ett tågspår med totalt 3 vinklar, 1 föremål och några bitar godis, enligt runkeeper var spåret 470m långt. Det blåste riktigt rejält och på sista sträckan var det motvind hela vägen. Jag släppte på Runa direkt, det fick alltså inte ligga mer än 5 minuter och hon tog upp det fint men det märktes att hon tyckte det var svårt speciellt när det blåste in vittring från andra delar av spåret/godis. Men hon löste det fint trots att det tog henne ett tag men det viktigaste för mig är att hon, på egen hand, löser spåret och trots att det var kanske i det svåraste laget så behöver man ju faktiskt utmaningar ibland.