När man har terrier så är det faktiskt ganska sällan folk höjer på ögonbrynen. Man sticker ju knappast ut när man kommer med sina raggiga råtthundar, men det är faktiskt jävla skönt.
En visa jag ofta får höra är om terrierns mindre trevliga egenskaper.
De är arga, envisa, hundaggressiva, jaktidioter, galna och lyder inte någon. Jag har märkt att många ofta tar rykten om sin ras/raser ganska personligt. Det är som att hundens mentalitet direkt speglar förarens och många tar ofta väldigt illa upp när man pratar illa om "deras ras".
"Jag gillar inte terriers, de är fula arga och omöjliga" - Ok.
Jag brukar vanligtvis inte uppmana folk till att köpa terrier, i alla fall inte om man vill ha en gosig knähund.
Terriern får gärna fortsätta vara ful och otrevlig, som många tycker.
Jag blir bara glad om terriergruppen slipper vad många andra raser försöker bekämpa dvs: sönderavlade, sjuka hundar med kass mentalitet som knappt vågar springa vänstervarv. Det blir en kvantitetavel där exteriören blir prioriterad och där folk ser en chans att tjäna lite stålar, så visst blir jag glad när jag får höra att mina hundar är fula!
För mig finns det inga andra raser som besitter så mycket personlighet i en sådan liten kropp. Allt detta negativa folk har att säga om dessa hundar är ju i grund och botten drifter som hundarna behöver för att kunna användas till arbete. Jaktlust, kamplust, uthållighet, skärpa och mod är egenskaper som är fantastiska, så länge hunden får en chans att använda dessa egenskaper till något vettigt. Dessa hundar är ju först och främst jakthundar, och visst är det endast en minoritet som idag faktiskt används till jakt men det betyder ju inte att deras egenskaper magiskt försvinner efter bara några få generationer.
Jag älskar mina hundar och kommer alltid att ha terrier i mitt liv, det är jag helt säker på. Det finns inga andra hundar som ger mig samma glädje som dessa underbara vänner.
En visa jag ofta får höra är om terrierns mindre trevliga egenskaper.
De är arga, envisa, hundaggressiva, jaktidioter, galna och lyder inte någon. Jag har märkt att många ofta tar rykten om sin ras/raser ganska personligt. Det är som att hundens mentalitet direkt speglar förarens och många tar ofta väldigt illa upp när man pratar illa om "deras ras".
"Jag gillar inte terriers, de är fula arga och omöjliga" - Ok.
Jag brukar vanligtvis inte uppmana folk till att köpa terrier, i alla fall inte om man vill ha en gosig knähund.
Terriern får gärna fortsätta vara ful och otrevlig, som många tycker.
Jag blir bara glad om terriergruppen slipper vad många andra raser försöker bekämpa dvs: sönderavlade, sjuka hundar med kass mentalitet som knappt vågar springa vänstervarv. Det blir en kvantitetavel där exteriören blir prioriterad och där folk ser en chans att tjäna lite stålar, så visst blir jag glad när jag får höra att mina hundar är fula!
För mig finns det inga andra raser som besitter så mycket personlighet i en sådan liten kropp. Allt detta negativa folk har att säga om dessa hundar är ju i grund och botten drifter som hundarna behöver för att kunna användas till arbete. Jaktlust, kamplust, uthållighet, skärpa och mod är egenskaper som är fantastiska, så länge hunden får en chans att använda dessa egenskaper till något vettigt. Dessa hundar är ju först och främst jakthundar, och visst är det endast en minoritet som idag faktiskt används till jakt men det betyder ju inte att deras egenskaper magiskt försvinner efter bara några få generationer.
Jag älskar mina hundar och kommer alltid att ha terrier i mitt liv, det är jag helt säker på. Det finns inga andra hundar som ger mig samma glädje som dessa underbara vänner.
Mina blodtörstiga kamphundar.
Att gripa metallföremål ska väl knappast vara ett problem. I alla fall inte för en terrier.
Runa spårar hårda spår en eftermiddag på Kungsholmen. Här var hon ca 9 månader gammal.
Mina fulsura hundar!
Om det nu är så att ett gott skratt förlänger livet så borde livet med terrier betyda odödlighet!