Idag träffade vi min kusins 4mån goldenvalp vilket var kul tills denna lilla herre insåg att Runa löper och då fick det roliga vara över.
La ett skogsspår till Runa med en del vinklar och där majoriteten av underlaget bestod av berg/blåbärsris/vitmossa. Pappa fick äran att korsa spåret och jag korsade dessutom ett par större stigar. Själva spårarbetet har hon inga problem för öht men däremot så vill hon helst inte markera föremålen i spåret. Hon gör det, men hon ser allt annat än glad ut. Spår i skog har helt enkelt blivit för självbelönande för henne och hon ville knappt ha godis i spåret de två senaste gångerna (och hon tackar aldrig nej till godis annars). Vid slutet kollar hon på mig och ger mig en blick som säger typ "men nej jag vill inte ha godis eller leka, vi har viktigare saker att göra", hon släpper det i alla fall relativt snabbt och blir samma gamla piraya-runa och hänger i leksaken och förhoppningsvis inser hon snart att det faktiskt inte händer något roligare än just det. Att spåra i skogen är helt enkelt alldeles för kul för lilla R just nu.
Så nu blir det tråkiga spår med massa depår och apporter och roliga grejer. Hennes spårteknik behöver vi verkligen inte jobba på utan nu är det bara föremålsintresset i spåret som gäller.
Och med tråkiga spår menar jag på asfalt och grus och förhoppningsvis kommer hennes inställning minska från "Va? Hittade du en älg? Som bara JAG kan hitta tillbaka till och jaga med dig????" till "ÅH EN REKTANGELFORMAD TRÄPINNE WOHOOOO JAG ÄLSKAR JU SÅNA".
La ett skogsspår till Runa med en del vinklar och där majoriteten av underlaget bestod av berg/blåbärsris/vitmossa. Pappa fick äran att korsa spåret och jag korsade dessutom ett par större stigar. Själva spårarbetet har hon inga problem för öht men däremot så vill hon helst inte markera föremålen i spåret. Hon gör det, men hon ser allt annat än glad ut. Spår i skog har helt enkelt blivit för självbelönande för henne och hon ville knappt ha godis i spåret de två senaste gångerna (och hon tackar aldrig nej till godis annars). Vid slutet kollar hon på mig och ger mig en blick som säger typ "men nej jag vill inte ha godis eller leka, vi har viktigare saker att göra", hon släpper det i alla fall relativt snabbt och blir samma gamla piraya-runa och hänger i leksaken och förhoppningsvis inser hon snart att det faktiskt inte händer något roligare än just det. Att spåra i skogen är helt enkelt alldeles för kul för lilla R just nu.
Så nu blir det tråkiga spår med massa depår och apporter och roliga grejer. Hennes spårteknik behöver vi verkligen inte jobba på utan nu är det bara föremålsintresset i spåret som gäller.
Och med tråkiga spår menar jag på asfalt och grus och förhoppningsvis kommer hennes inställning minska från "Va? Hittade du en älg? Som bara JAG kan hitta tillbaka till och jaga med dig????" till "ÅH EN REKTANGELFORMAD TRÄPINNE WOHOOOO JAG ÄLSKAR JU SÅNA".