Idag åkte jag och Lina till Öster-malma för att för första gången testa Ian och Runa på gryt.
Jag har egentligen inte tänkt hålla på med jakt men tänkte att det kunde vara en rolig grej att prova på och hade inga som helst förväntningar inför kvällen. Generellt så är Runa inte speciellt intresserad av vilt, hon bryr sig inte om vittring, spår och inte heller synretning så var faktiskt osäker om hon skulle fatta tycke för dagens äventyr.
Först kollade vi på en tysk jaktterrier som kommit rätt långt i sin utbildning och sedan hämtade Lina Ian. Ian var nyfriserad och hade snyggaste utställningsfrillan, så ni kan ju gissa om folk reagerade när Ian, en West highland terrier i nytrimmad vit päls, kom för att sätta en grävling på plats. Men det tog inte lång tid innan Ian tände och det var som att någon tryckte på en knapp och satte igång hans jaktinstinkter.
Sedan var det min och Runas tur. Runa visade först en skräckblandad förtjusning och tyckte grävlingen var lite läskig men det dröjde inte länge innan hennes nyfikenhet tog över och sedan skällde hon, tryckte sig mot gallret och till och med högg mot det nästan oavbrutet. När hon gick som "bäst" så plockade jag bort henne och satt henne i bilen, och det var inte uppskattat må jag lova.
Jag, Lina och hundarna hade verkligen en toppenkväll och det är faktiskt första gången jag testat att göra något med en hund där den får gå på rena instinkter, och måste säga att det verkligen är en häftig känsla. Detta är definitivt något jag vill fortsätta med, att låta terriern vara terrier.
Jag har egentligen inte tänkt hålla på med jakt men tänkte att det kunde vara en rolig grej att prova på och hade inga som helst förväntningar inför kvällen. Generellt så är Runa inte speciellt intresserad av vilt, hon bryr sig inte om vittring, spår och inte heller synretning så var faktiskt osäker om hon skulle fatta tycke för dagens äventyr.
Först kollade vi på en tysk jaktterrier som kommit rätt långt i sin utbildning och sedan hämtade Lina Ian. Ian var nyfriserad och hade snyggaste utställningsfrillan, så ni kan ju gissa om folk reagerade när Ian, en West highland terrier i nytrimmad vit päls, kom för att sätta en grävling på plats. Men det tog inte lång tid innan Ian tände och det var som att någon tryckte på en knapp och satte igång hans jaktinstinkter.
Sedan var det min och Runas tur. Runa visade först en skräckblandad förtjusning och tyckte grävlingen var lite läskig men det dröjde inte länge innan hennes nyfikenhet tog över och sedan skällde hon, tryckte sig mot gallret och till och med högg mot det nästan oavbrutet. När hon gick som "bäst" så plockade jag bort henne och satt henne i bilen, och det var inte uppskattat må jag lova.
Jag, Lina och hundarna hade verkligen en toppenkväll och det är faktiskt första gången jag testat att göra något med en hund där den får gå på rena instinkter, och måste säga att det verkligen är en häftig känsla. Detta är definitivt något jag vill fortsätta med, att låta terriern vara terrier.