Nu har jag gått en lång period utan regelbundet bloggande. Anledningen har varit att jag inte haft något att skriva om eftersom att Runa bott hos uppfödaren de senaste 2 1/2 månaderna. Men jag saknar Runa, jag saknar hundträning och jag saknar att skriva om det här.
Förra helgen var jag och Izabelle iväg och träffade de små liven. Vi bodde där över helgen och jag spenderade så mycket tid jag kunde tillsammans med valparna. De var då ca 6 veckor gamla och måste säga att jag ångrar att jag valde att inte ta en valp. Det är ett väldigt roligt gäng som kampar, pussas och biter i allt. De visade fina egenskaper och jag är säker på att de kommer bli hur häftiga som helst. Det var en brun hane jag fastnade speciellt för, en galen liten grabb som skulle fram och kampa med allt! Alla 5 valpar var tingade långt innan de föddes, om det inte vore för det så hade jag nog med stor sannolikhet tagit med mig en hem.
Runa har varit en utmärkt mamma, tydligen den bästa Sussie (kennelmor) någonsin haft. Hon "nosduttade" alla valpar när hon kommit in från promenad och har hållit sig nära bebisarna hela tiden, vem kunde tro det om Runa liksom?
Det var otroligt fint att få träffa henne igen och mötet vart väldigt känslosamt. När jag lämnade henne innan valparna var födda så tog hon det väldigt hårt men denna gång så gick det mycket smidigare enligt Sussie, vilket var en enorm lättnad. Nästa vecka kommer jag ÄNTLIGEN få hämta hem henne och jag är oerhört taggad på att sakta men säkert sätta igång henne, men först och främst måste jag se till att hon får tillbaka både fett och muskler.
Förra helgen var jag och Izabelle iväg och träffade de små liven. Vi bodde där över helgen och jag spenderade så mycket tid jag kunde tillsammans med valparna. De var då ca 6 veckor gamla och måste säga att jag ångrar att jag valde att inte ta en valp. Det är ett väldigt roligt gäng som kampar, pussas och biter i allt. De visade fina egenskaper och jag är säker på att de kommer bli hur häftiga som helst. Det var en brun hane jag fastnade speciellt för, en galen liten grabb som skulle fram och kampa med allt! Alla 5 valpar var tingade långt innan de föddes, om det inte vore för det så hade jag nog med stor sannolikhet tagit med mig en hem.
Runa har varit en utmärkt mamma, tydligen den bästa Sussie (kennelmor) någonsin haft. Hon "nosduttade" alla valpar när hon kommit in från promenad och har hållit sig nära bebisarna hela tiden, vem kunde tro det om Runa liksom?
Det var otroligt fint att få träffa henne igen och mötet vart väldigt känslosamt. När jag lämnade henne innan valparna var födda så tog hon det väldigt hårt men denna gång så gick det mycket smidigare enligt Sussie, vilket var en enorm lättnad. Nästa vecka kommer jag ÄNTLIGEN få hämta hem henne och jag är oerhört taggad på att sakta men säkert sätta igång henne, men först och främst måste jag se till att hon får tillbaka både fett och muskler.