I helgen har vi ägnat oss åt promenader, spår och pyttelite lydnadsträning. Eftersom vi bara får några få timmar av solsken nu så vill jag verkligen se till att vara ute så mycket som möjligt under dessa timmar och göra sådant som är mer eller mindre omöjligt att göra under veckodagarna, typ gå långpromenader mitt i skogen och spåra.
Igår fick Runa ett viltspår utan blod. Jag har inte riktigt tiden till att låta spåren ligga till sig så länge som viltspåren behöver när man blodar så vi kör endast klöv. Spåret blev kanske ca 600 m och hon spårade finfint.
Idag spårade vi personspår för första gången på över en månad, om inte mer. Jag la ett rätt långt och krångligt spår på ca 1200 m, 5 pinnar + slut och det fick ligga i lite över en timme. Vid ett ställe kom jag ut på en åker av sankmark så där fick jag vända och byta riktning, eftersom vi aldrig tränat återgångar så tänkte jag att det säkert skulle komma några frågetecken där. Hon spårade i alla fall superfint, inga konstigheter med återgången, markerade alla föremålen och hade fint tempo hela vägen. Vid någon vinkel tappade hon lite men på det stora hela gjorde hon ett jättefint jobb. Vid slutet var jag så stolt över lilla R att det faktiskt fick mig på toppenbra humör resten av dagen.
I och med att jag lär känna Runa bättre så ser jag tydligare hur jag behöver lägga upp vår träning för att få ut så mycket som möjligt av den. Det är inte svårt att träna en terrier, i alla fall inte en lättmotiverad sådan, men däremot så behöver man hela tiden variera och aldrig tjata ut moment för då försvinner liksom arbetsglädjen. Slentrianmässig träning behövs också men den erfarenheten jag har av terrier är att de tar arbete på allvar och gnistan försvinner rätt fort när träningen blir tjatig och när man inte utmanar de tillräckligt.
Ibland glömmer jag bort att den här lilla borderterriern på knappt 7 kg är kapabel till så mycket...
Igår fick Runa ett viltspår utan blod. Jag har inte riktigt tiden till att låta spåren ligga till sig så länge som viltspåren behöver när man blodar så vi kör endast klöv. Spåret blev kanske ca 600 m och hon spårade finfint.
Idag spårade vi personspår för första gången på över en månad, om inte mer. Jag la ett rätt långt och krångligt spår på ca 1200 m, 5 pinnar + slut och det fick ligga i lite över en timme. Vid ett ställe kom jag ut på en åker av sankmark så där fick jag vända och byta riktning, eftersom vi aldrig tränat återgångar så tänkte jag att det säkert skulle komma några frågetecken där. Hon spårade i alla fall superfint, inga konstigheter med återgången, markerade alla föremålen och hade fint tempo hela vägen. Vid någon vinkel tappade hon lite men på det stora hela gjorde hon ett jättefint jobb. Vid slutet var jag så stolt över lilla R att det faktiskt fick mig på toppenbra humör resten av dagen.
I och med att jag lär känna Runa bättre så ser jag tydligare hur jag behöver lägga upp vår träning för att få ut så mycket som möjligt av den. Det är inte svårt att träna en terrier, i alla fall inte en lättmotiverad sådan, men däremot så behöver man hela tiden variera och aldrig tjata ut moment för då försvinner liksom arbetsglädjen. Slentrianmässig träning behövs också men den erfarenheten jag har av terrier är att de tar arbete på allvar och gnistan försvinner rätt fort när träningen blir tjatig och när man inte utmanar de tillräckligt.
Ibland glömmer jag bort att den här lilla borderterriern på knappt 7 kg är kapabel till så mycket...